Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt

tankar, reflektioner och lite idéer

Löpning - Trettondagsafton 2013

TräningSkapad av Janne Holmbom 05 jan, 2013 12:46:02

[LINNEFORS Trettondagsafton 2013] Det finns väder och så finns det soligt vinterväder. Idag var det soligt vinterväder. Trettondagsafton i konungariket Sverige 2013 och en dryg mils löparrunda i strålande sol. I det närmaste vindstilla och kvicksilvret kanske på minus ett, minus två i skuggan. Det är vi sådana tillfällen som jag inser att livet som det är, är fantastiskt och att jag är privilegierad som får njuta detta.

Efter en i det närmaste sömnlös natt var det skönt att snöra på sig löparskorna för att ge mig ut på en mils-runda och fysiskt försöka blåsa ur systemet. Trots att marken var rimfrostig valde jag att försöka springa dubbfritt idag. Det fungerade också. Det var bara i vissa skuggiga partier som halkan gjorde sig påmind, annars var underlaget strävt. Idag sprang jag utan min PT Spanjorskan. Hon är tyvärr lite bakskygg när vi springer asfalt och idag blev det asfalt för hela slanten. Sprang från Linnefors till Svartå vidare över Ljungby och vänster vid Ryckelsbykorset mot Granforsen. Tog av mot fjättmunna och så över Ekebykyrka igen på hemvägen. Det gör allt som alles 11 kilometer i bitvis ganska kuperad terräng. Jag gillar den rundan för den ger många möjligheter till att både ta in det granna naturscenariot och även flytta blicken inåt och tänka fram nya möjligheter både för det ena och det andra.

Bäst idag var dock när jag passerade Ljungby och de tre hästarna på kullen till vänster i stark siluett fundersamt betraktade mig där jag kom ångande fram. En härligt bild att ha med sig resten av rundan.

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post216

Privilegierad Löpning

TräningSkapad av Janne Holmbom 01 dec, 2012 12:58:55

[LINNEFORS 2012-12-01] En underskön löparrunda, modell längre, dessutom i nysnö. På det sättet började min decemberlöpning i år. Fyra, fem minusgrader i luften en sol som skiner från en bitvis klarblå himmel och ett lätt snöfall som budar om att här kommer det att komma mera och rikligare utgjorde inramningen för dagens löparrunda.

Spanjorskan valde bort mig idag till förmån för promenad med gammhunden Jansson och ständige kompisen Lukas, morsans kräftbete till hund som är en riktigt fighter som trots en ryggskada som påverkat hans ena bakben far omkring som ett strävhårigt yrväder. Men det är klart är man terrier så är man. Spanjorskan valde umgänge i det gänget istället för att hänga på mig idag och det får man givetvis förstå.

Förövrigt så sjunger nog gammhunden Jansson på sista refrängen. Han ar förvisso alltid haft lite av selektiv hörsel men frågan är om han inte nu är mer eller mindre helt döv. Lägg där till att bakdelen inte riktigt hänger med och artrosen i frambenen är tydlig. Ett svårt beslut stundar för matte och mig.

Dagens solo-runda var dock helt underbar. Jag snörade på mig de där Icebugskorna och helt plötsligt finns det inget som heter halt väglag. Ett suveränt grepp gör att man slipper fokusera på att inte halka. Tankarna drar istället snabbt iväg med en och löpningen går (springer) som en dans. Dock får man vara lite försiktig med farten på skogs- och körvägar för underlaget under snön döljer både knöglor, stenar, gropar och en och annan vattenpöl täckt med snö men inte helt igenfrusen. Totalt blev det lite drygt 13 km idag och jag tänkte tanken, som jag allt mer ofta tänker att vilken oerhörd privilegierium att kunna bara kliva ut genom dörren där hemma och plöja iväg på en runda. Tacksamhet är en skön känsla.

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post213

Grevskapsloppet 2012

TräningSkapad av Janne Holmbom 08 jul, 2012 09:08:07
[Visingsö/Linnefors 2012-07-07] Dagen efter att en av färjorna med Brahe-namn åter fläskat in i kajen i hamnen i Gränna äntrade jag och ett stort gäng klädda i tights färjan för överfart till Visingsö och start i Grevskapsloppet. Den sträcka som jag anmält mig till var 10 km och bestod av två varv på en 5-kilometersrunda mitt uppe på ön (kanske man kan säga).

Jag gillar Visingsö. Eller rättare sagt jag gillar öar. Det blir alltid ett speciellt ljus på en plats som är omgiven av vatten. Egentligen skulle jag kanske ha tagit med mig penslar och färg istället för löpardojjor och ombyte. Men det får bli en annan gång. Det där ljuset på Visingsö påminner väldigt mycket om ljuset på Öland och det kanske inte är så konstigt. Visingsö är till sin struktur en liten miniatyr av Öland. Långsmalt med en längsgående nacke som skapar utsikt åt bägge håll.

Start och målplatsen var Folkhögskolan (som jag tror heter Brahe också). Det är i sig en ljuvlig plats. Jag har haft förmånen att föreläsa på platsen några gånger och bara läget ger inspiration. Okey inspirationen var på plats med andra ord. Nu var det dags för transpirationen. Det blev en kanondag, varmt nästan kvavt och absolut inte de 50 mm regn som regndoktorerna lovat eller hotat med.

Bansträckningen, som var ny för i år, var mycket behaglig. På något sätt kändes det som man sprang lätt utför hela tiden. Jag är nöjd med min insats men som alltid är jag lite för otrött när jag kommer i mål. Är helt enkelt lite för kass eller för feg för att våga ta ut mig mer.



Men den stora behållningen är ändå alla trevliga människor man träffar framförallt före och efter loppet. Den här gången började det redan med en mycket trevlig buschaffis som körde skytteln mellan hamnen och startplatsen. Hans trevliga och öppna sätt satte nivån för hela arrangemanget. Sedan pratade jag mycket med en dörrtillverkare i 60-års åldern. Ett sportfenomen som egentligen föredrog cykel men som valsade runt milen på dryga 40 minuter (!!!). På färjan hem pratade jag med två unga elitlöpare som egentligen hade fått sin löpardag ruinerad pga av en funktionär från den gamla skolan hade visat fel väg. Men de var inte allt för nerslagna över det utan såg dagen som ett träningspass. Härlig inställning.

Jag tycker att Grevskapsloppet är en höjdartävling. Bara den nya organisationen får jobba ihop lite mer och man lägger lite mer kraft på hemsidan så kommer det här bli ännu bättre. Jag räknar med att komma tillbaka och då hoppas jag att ska ta ut mig helt.

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post204

Löpning på Nationaldagen

TräningSkapad av Janne Holmbom 06 jun, 2012 14:28:08
[LINNEFORS 2012-06-06] Onsdagar är normalt ingen löpardag för mig. Jag schemalägger min löpning till tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar. Men idag på självaste nationaldagen var suget att komma ut så stort att jag trotsade mig själv.



Spanjorskan och jag drog iväg och redan efter några steg kände jag att idag springer vi lite längre. En snabb koll med hyndan och hon nickade tydligt sitt ”Si” tillbaka. Vi har sedan tidigare hittat en runda som går på mycket grus, lite, lite knölig stig och en hel del skogsvägar. Perfekt med andra ord för både mina knän och för Spanjorskan som föredrar att springa okopplad. På tal om okopplad så hade vi närkontakt av högsta graden idag med ett rådjur. Självklart så var det Spanjorskan som först upptäckte viltet men lyckade trots stor iver att avhålla sig från att jaga efter. Rådjuret sprang parallellt med oss i kanske femtio meter och det var ett sådant ljuvligt sällsynt tillfälle där man för någon sekund känner att man är delaktig i något alldeles speciellt.

Ganska snart efter det så styrde vi stegen ut på förmodligen den bredaste grusvägen här ikring. Rena rama Autobahn som böljande, men hela tiden stigande leder oss upp till Bergtäckten vid Bleckenstad. Vägen letar sig fram i landskapet och man tänker att efter nästa krök är vi väl framme vid täckten. Men efter nästa krök läggs ett nytt böljande vägavsnitt ut framför oss. En bra sträcka är det dock som man måste springa ganska aktivt för att inte sacka i tempo.

Väl uppe på det stora täcktområdet, där de förövrigt körde asfaltsverket (tror jag) för fullt letade vi oss fram till anslutningsvägen och nu börjar en nedförslöpning (mer eller mindre) som pågår hela vägen hem till Linnefors. Vid kärret blev vi ifattkörda av ett gäng mountainbike-cyklister. Dags att koppla upp Spanjorskan som alltså inte jagar rådjur men som inte tackar nej till att springa ikapp med ett gäng snubbar iförda tights på gummihjul. Trodde väl att vi skulle få ihop en och en halv mil idag och det blev nästan det. GPS:en visade på 13,7 kilometer. Nöjd är jag och Spanjorskan också. När jag tar av henne kopplet vid grinden hemma säger hon på sin klingade hundspanska:
”Lo que estamos haciendo en el futuro” och jag nickar tillbaka bekräftande. Det är skönt med en lika taggad löparkompis.

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post200

Spända axlar och inga älgar

TräningSkapad av Janne Holmbom 05 maj, 2012 09:36:00
[LINNEFORS 2012-05-05] Första lördagen i maj. Så här års är det ibland svårt att avgöra om snorig näsa, stickande hals och grusiga ögon är bevis för en regelrätt förkylning eller om det ingår i någon form av allergi mot vårens alla bristande knoppar, kapslar och sporer.

Det var i varje fall utgångsläget för dagens runda. Som fullblodshypokondriker är jag ju dessutom livrädd att dra på mig kroniska skador på hjärta och andra organ så jag borde ta det lugnt, men suget att komma ut på en löparrunda är ändå starkare än skräcken för åkommor.



Denna morgon sken solen som sig bör i maj men vinden var bitvis stadig och absolut kall. Det är vid dessa tillfällen som man viker av från den vanliga löparrundan längs med åker och ängskanter och styr upp på vägar som omges av skyddande skog. Denna morgon blev det rundan förbi Hembygdsgården och Gustaf vidare mot Bärbäck. Förbi Bärbäck fick jag sällskap, så länge hagen räcke, av en åsna. Outsökt började jag tänka på Simhallsdebatten i Mjölby, men insåg ganska snabbt att det var orättfärdigt mot åsnan att dra de parallellerna. ”Förstatligandet” av Simhallen i Mjölby är ju mer fåraktigt trots åsnorna.

Vidare efter Bärbäck börjar snart nästa stigning upp mot Tyrsjön som ligger där uppe som en liten svart skimrande ädelsten utskvätt i naturen. Jag får alltid för mig att jag ska se en massa vilda djur där uppe vid sjön. Men inser nästan samtidigt att mitt frustande och stånkande i mycket god tid har givit alla vilda varelser möjlighet att dra sig tillbaka och på behörigt avstånd, bak tall och gran, betrakta mig istället där jag skumpar fram igenom landskapet.



För dig som tänker gå, cykla eller springa denna del av Östgötaleden bör du vara lite uppmärksam uppe vid och omkring Tyrsjön. Det finns en hel del stigar och vägar i området och den orangea skyltningen som visar var leden går är på några platser lite bristfällig eller otydlig. Men kollar du runt lite hittar du snart fatt i leden igen.

Den enda delen av den här löparsträckan som har lite att önska är när du kommer ut från skogen och springer på körvägen längs med hygget. Den vägen är fylld med den förhatliga sprängstenen, modell grov kaliber, som säkert är perfekt för dess syfte, att skapa bärighet åt både timmersläp och dragare, men som är ett otjänligt underlag för en löpare. Det gäller att trippa på och undvika att snubbla eller stuka sig. Men det går, absolut det går. Det är dessutom bara under ett kort parti.

Nu bär det svagt nerför och nu är löpningen ren njutning och jag har börjat träna med att inte spänna mig så förfärligt i axlarna. Det var träningsoraklet Kjell Pettersson, numera också ordförande för TAIF, som under en gemensam löparrunda på Omberg kommenterade mina spända och uppdragna axlar. Han menade att jag gör det svårare för mig och begränsar andningen genom att ”låsa” mig. Idag försökte jag springa som värsta elitorienteraren med armarna slappt hängande längs med sidorna. Tyckte nog att löpningen i och med det gick lite lättare. Dock kunde jag efter ett tag konstatera att jag trots slappa armar ändå lyckades med att spänna axlarna. Men nu är jag i varje fall medveten om det och kan jobba vidare med det.

Sista biten hem gick nog alldeles för fort men det är ju så roligt. Avslutade med ett gäng sit-ups och lite fria tyngder. Belöningen blev en hel halvliter lättmjölk. Det ska va gött och leva…

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post197

Kanallöpet 2012 - the full story

TräningSkapad av Janne Holmbom 01 maj, 2012 21:07:02
[LJUNGSBRO-BORENSBERG-LINNEFORS 2012-05-01] Det var inte utan att jag var lite tveksam vid starten i årets upplaga av Kanallöpet. En halvmarathon som går naturskönt längs med Göta Kanals bank med start i Ljungsbro och målet i Borensberg. Tveksamheten berodde helt och hållet på att jag sedan fyra-fem dagar haft en kraftig förkylning med både halsont och feber. Senast i söndags hade jag feber (det var i och för sig också senaste gången jag kollade).

Alltså inte helt fit-for-fight men jag har sett fram emot loppet så länge att jag ville ändå pröva. Tanken var väl egentligen att maj månads halvmara skulle bli Göteborgsvarvet. Men nu hampade det sig så att i år går det varvet av stapeln lördag den 12 maj och det är den dag då Sångarbröderna har två av sina ROCK’IN’BOX konserter i Boxholm. Och självklart prioriterar jag våra konserter över allt annat. Så Kanallöpet blev ett fungerande alternativ.

Vi var ett drygt 250-tal som kom till start i årets upplaga och exakt 13:00 ljöd startskottet. Spanjorskan som var med som åskådare for i taket då hon är milt sagt skotträdd. Men stora delar av fältet uppfattade skottet för just vad det var så nu bar det iväg. Jag tog det mycket lugnt till att börja med för att riktigt känna efter.



Jag tycker att det många gånger tar sin lilla tid innan man hittar rytmen i ett lopp och kommer in i det där härliga då man bara matar på. Idag var det ingen skillnad. De första kilometrarna var stumma och lätt hackiga. Men sakta men säkert så började flytet infinna sig. Den amerikanska tanten ropade i mitt öra en gång i minuten både tillryggalagd sträcka och antal minuter, dessutom kompletterat med den senaste minutens genomsnittshastighet i km per timme. Jag hade bestämt mig för att försöka snitta runt 10 km/h.



Efter en timmes löpning och ganska precis in i halva loppet började jag få rejält ont i höger höft och det strålade ner i utsidan låret. Det kom lite oväntat. Har aldrig känt något liknande. Men nu var jag så inne i löpningen så nu börjar den processen att leva med det onda. Fram tills nu har jag löpt ”naturellt”, dvs jag har bara haft verklighetens ljud in i öronen. Men nu väljer jag att ladda in Cherubini’s dödsmässa i lurarna. Den musik som vi slet som djur med för att kunna genomföra tre konserter tillsammans med Linköpings Studentsångare i höstas. Den har fått ligga kvar i min musikmaskin och regelbundet återvänder jag till den och tycker mig hitta nya njutbara partier i musik som borde vara ganska sönderlyssnad. Cherubini’s Requiem fungerar alldeles utmärks som springmusik. Med den musiken i lurarna blev den närmaste halvtimmen nästan njutbar och trots den ökande smärtan i högerbenet. Det är även under denna del av loppet som jag kommer i fatt och springer om flera som rusade förbi mig i början av loppet.



Men säg det som varar för evigt. Efter dryga trettio minuter är Cherubini genomspelad och musikens tystnad ersätts av min egen flåsande andhämtning. På väg mot sista vätskekontrollen, då det också är dags för energidryck (förtjänstfullt ljummen) behöver jag mer energi även in i hörselgångarna för nu börjar jag bli rejält trött. Lösningen stavas svensk rock. Alla goa svenska rocklåtar som kommer att passera revy under ROCK’IN’BOX fanns också på musikmaskinen och deras originaltoner strömmar nu in i Holmbom. Jag lovar, vi snackar upptempo. Nu skiter jag helt i smärtan och ökar tom tempot för den sista delen av loppet.



Den enda egentliga stigningen under hela loppet är väl den sista halvkilometern på väg mot målet på Skolvägen (tror jag det hette) i Borensberg och jag klipper ytterligare några som all energi verkar ha runnit ut de sista minuterarna innan mål. I mål på 2:08 och jag är verkligen nöjd. Från att ha varit mycket tveksam till att jag överhuvudtaget skulle komma till start till att ta mig igenom hela loppet – perfekt och underbart. Lägg där till att arrangörerna bjöd på ett glas saft en halv banan, en liten medalj och hur mycket vatten som man orkar dricka, dessutom att solen sken, naturen var inbjudande vacker och att det till och från fläktade lite gör att detta var mitt allra bästa 1 majtåg genom tiderna. Jag kommer absolut att komma tillbaka…

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post195

Ny runda – design Lönngren!

TräningSkapad av Janne Holmbom 01 apr, 2012 18:18:40

[LINNEFORS 2012-04-01] Det kändes väl lite så att naturen idag den första april verkligen bjöd på ett aprilskämt. Blåsigt med isande västlig till nordvästlig vind. Inte mer än fem sex plusgrader som i den kalla vinden snarare uppfattas som minusläge. Då är det lätt att ligga kvar i sängen med en god bok stället för att snöra på sig dojjorna, trotsa elementen och ge sig ut. Men nu är ju planen sådan att jag ska springa på söndagar och i kalendern står det faktiskt söndag. Men å andra sidan. Det är varmt och gött inomhus…

Vilken tur att jag för några dagar sedan fick ett mejl från Mats Lönngren som bor mitt i Ekeby. Ett mejl där Mats beskriver hur han har snitslat upp en ny slinga i skogen runt Ekeby. Följ bara de gula och vita snitslarna skrev han. Mats är verkligen en kraft här ute i Ekeby och det initiativet måste jag bara prova. Det var en kanonrunda. Jag startade från Linnefors och sprang vägen fram mot och förbi Ekeby kyrka. I backen ner mot Svartålokalen lämnar man asfalten och viker av på den nygrusade vägen upp mot platsen för majelden. Förbi denna och vidare mot Hagtorpet som för övrigt renoveras för fullt. Det är rikligt med makadam på vägen så jag väljer att hoppa över eltråden och springer i hagen parallellt med vägen fram mot torpet.


Precis innan grindstolparna viker jag vänster och en bit upp i hagen ser jag den första snitseln, viker av åt höger och helt plötsligt springer jag i skogen. I lä, borta är den kalla vinden och skogen omsluter mig och nu kommer man in i en sådan fas av löningen då det bara är ren njutning. Den första delen av skogslöpningen går på körvägar/stigar där det är rätt så mycket ris på backen att man bör ha ganska god koll på var man sätter fötterna. (Kanske skulle vi gå man ur huse en helg och bara rensa upp lite. Det skulle inte ta speciellt lång tid om vi blev några stycken). Men efter ett tag, ungefär samtidigt som den första vita snitseln dyker upp blir det underbart underlag och man kan trycka på lite extra i steget. När det går som bäst når skogstigen fram till skogsvägen och det är dags att följa den åt höger. Nu börjar löpningen hemåt och man passerar Koltorpet (här ligger Koltporet och ingen annanstans) och snart är jag framme vid Kärret. Där viker jag vänster för att komma ut på asfalten vid Jenny. Sista biten hem till Linnefors går mao på asfalt. Hela rundan är på ca 6,7 km. Perfekt initiativ av Mats i Ekeby. Heders broder!

Mats har också lagt ut en karta på Eniro med lite kommentarer. Klicka här»

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post191

Kanonärs!

TräningSkapad av Janne Holmbom 04 mar, 2012 09:19:12

[LINNEFORS 2012-03-03] Kanonärs, d´ö! Ett uttryck, kanske östgötskt, som jag hör då och då i min omgivning och som jag ibland kanske drar på munnen åt lite så där lätt överseende. Men det är ju egentligen ett i det närmaste briljant talesätt för att uttrycka välmående och gillande.

Dagens löparrunda var ett sådant tillstånd där kanonärs, d’ö! alldeles utmärkt skulle passa som sammanfattande beskrivning. Spanjorskan och jag snörade på oss löpardojjorna. Ja, du läste rätt vi gjorde det tillsammans. Det är nämligen så att hon blir minst sagt exalterad när det vankas löparrunda. Det är väl förmodligen hennes spanska blod som lätt tabascokryddat börjar att koka i ren entusiasm över att det är på gång. Rent fysiskt håller hon tryckkokaren under kontroll genom att trampa omkring ovanpå mina löparskor samtidigt som jag försöker att ta på mig dem. Med andra ord hon hjälper till att snöra på mig mina skor så att det ska gå lite fortare. En bedrift helt klart från en som saknar motställda tummar.

Idag hade vi bestämt oss för att springa lite längre. Vädret var helt perfekt. Strålande sol, en fortfarande frostnupen mark och totalt vindstilla. Vi valde asfaltsvägen från Linnefors till Svartålokalen. Där vek vi av mot Götevi och förbi på grusvägsunderlag. Vidare förbi avfarten till Källhemmet. Över färisten in i kohagen. Färisten som Spanjorskan för övrigt avskyr men nu har hon hittat smitvägen jämte och slinker smidigt in i hagen under elstängslet. Så här års är kohagen tom på både kvigor och stutar vilket gör att detta korta parti av löparsträckan är fullt njutbart där man lunkar fram längs med åkanten. Vackert som det förslår med strandängen välbetad och inbjudande. På andra sidan ån mot Hageby slumrar både bryggor och bastubad och väntar på kommande gäster.

Ut ur hagen över ännu en färist väljer vi bort att fortsätta motströms längs med ån mot Boxholms säteri utan viker av och påbörjar stigningen in i skogen. Vi passerar torpet Spången och lite längre fram ungefär i höjd med Kvistberg har vi fått upp pulsen rejält. När vi befinner oss ganska precis exakt norr om Stenabogölen viker vi av norrut från grusvägen in på Östgötaleden och vägen övergår nu mer eller mindre till stigar och skogen tätnar. Här är ett parti som är kuperat och i det närmaste kan beskrivas som löpning över stock och sten. Då och då så kilar solens strålar in mellan trädkronorna och det är i det närmaste alldeles tyst. Det egna flåset kommenteras möjligen då och då av några av skogens flygande invånare. Vi passerar Tornaberget och kommer efter en dryg kilometer ut på körvägens vändplan längs med leden där både vindskydd och grillplats erbjuds.

Nu bär det av nedför och i en del skuggiga partier är vägen fortfarande nerisad. I Slänten längs med Livberget letar sig skogsvägen ner mot gärdena vid Svartån. Ekeby kyrka syns på andra sidan, badande i solljuset och det slår mig åter igen att den översta delen av kyrktornet känns lite så där att den inte hör till utan att den är ditlyft av någon pragmatiker som inte tog några som helst estetiska hänsyn. Vid foderbordet och den magnifika eken och vyn över det praktfulla landskapet viker vi av en sista gång på väg hemåt och jag fylls åter en gång av vördnad och stor tacksamhet över den ynnest som bjudits mig att fått möjligheten att bo och leva mitt i denna prakt och rikedom.

Nu är vi inne på spurten, spanjorskan och jag. Hon älskar att sacka efter ett tag för att sedan komma som skjuten ur en kanon och likt en kapplöpningshund passera mig i full galopp. Smidig som en gasell och vägvinnande som en gepard. Bara i en enda krök längs med detta parti får vi ta det lite försiktigt. Det är den skuggiga kroken där avrinningen från skogen skapat översvämning som frusit till rena rama isbanan över hela vägavsnittet. Men med väldobbade skor, som vi dessutom knutit tillsammans, tar vi oss även förbi detta hinder.

Med Hanarp, Gladhem och Tegelstugan passerade älgar vi över Svartån via broarna i Linnefors ackompanjerade av forsarnas dån för målgång vid grindstolpen här hemma i just Linnefors. Dagens runda är genomförd. Nio kilometer, lite drygt blev det. Hur det känns? Kanonärs, d´ö!

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post187
Nästa »