Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt

tankar, reflektioner och lite idéer

Kanallöpet 2012 - the full story

TräningSkapad av Janne Holmbom 01 maj, 2012 21:07:02
[LJUNGSBRO-BORENSBERG-LINNEFORS 2012-05-01] Det var inte utan att jag var lite tveksam vid starten i årets upplaga av Kanallöpet. En halvmarathon som går naturskönt längs med Göta Kanals bank med start i Ljungsbro och målet i Borensberg. Tveksamheten berodde helt och hållet på att jag sedan fyra-fem dagar haft en kraftig förkylning med både halsont och feber. Senast i söndags hade jag feber (det var i och för sig också senaste gången jag kollade).

Alltså inte helt fit-for-fight men jag har sett fram emot loppet så länge att jag ville ändå pröva. Tanken var väl egentligen att maj månads halvmara skulle bli Göteborgsvarvet. Men nu hampade det sig så att i år går det varvet av stapeln lördag den 12 maj och det är den dag då Sångarbröderna har två av sina ROCK’IN’BOX konserter i Boxholm. Och självklart prioriterar jag våra konserter över allt annat. Så Kanallöpet blev ett fungerande alternativ.

Vi var ett drygt 250-tal som kom till start i årets upplaga och exakt 13:00 ljöd startskottet. Spanjorskan som var med som åskådare for i taket då hon är milt sagt skotträdd. Men stora delar av fältet uppfattade skottet för just vad det var så nu bar det iväg. Jag tog det mycket lugnt till att börja med för att riktigt känna efter.



Jag tycker att det många gånger tar sin lilla tid innan man hittar rytmen i ett lopp och kommer in i det där härliga då man bara matar på. Idag var det ingen skillnad. De första kilometrarna var stumma och lätt hackiga. Men sakta men säkert så började flytet infinna sig. Den amerikanska tanten ropade i mitt öra en gång i minuten både tillryggalagd sträcka och antal minuter, dessutom kompletterat med den senaste minutens genomsnittshastighet i km per timme. Jag hade bestämt mig för att försöka snitta runt 10 km/h.



Efter en timmes löpning och ganska precis in i halva loppet började jag få rejält ont i höger höft och det strålade ner i utsidan låret. Det kom lite oväntat. Har aldrig känt något liknande. Men nu var jag så inne i löpningen så nu börjar den processen att leva med det onda. Fram tills nu har jag löpt ”naturellt”, dvs jag har bara haft verklighetens ljud in i öronen. Men nu väljer jag att ladda in Cherubini’s dödsmässa i lurarna. Den musik som vi slet som djur med för att kunna genomföra tre konserter tillsammans med Linköpings Studentsångare i höstas. Den har fått ligga kvar i min musikmaskin och regelbundet återvänder jag till den och tycker mig hitta nya njutbara partier i musik som borde vara ganska sönderlyssnad. Cherubini’s Requiem fungerar alldeles utmärks som springmusik. Med den musiken i lurarna blev den närmaste halvtimmen nästan njutbar och trots den ökande smärtan i högerbenet. Det är även under denna del av loppet som jag kommer i fatt och springer om flera som rusade förbi mig i början av loppet.



Men säg det som varar för evigt. Efter dryga trettio minuter är Cherubini genomspelad och musikens tystnad ersätts av min egen flåsande andhämtning. På väg mot sista vätskekontrollen, då det också är dags för energidryck (förtjänstfullt ljummen) behöver jag mer energi även in i hörselgångarna för nu börjar jag bli rejält trött. Lösningen stavas svensk rock. Alla goa svenska rocklåtar som kommer att passera revy under ROCK’IN’BOX fanns också på musikmaskinen och deras originaltoner strömmar nu in i Holmbom. Jag lovar, vi snackar upptempo. Nu skiter jag helt i smärtan och ökar tom tempot för den sista delen av loppet.



Den enda egentliga stigningen under hela loppet är väl den sista halvkilometern på väg mot målet på Skolvägen (tror jag det hette) i Borensberg och jag klipper ytterligare några som all energi verkar ha runnit ut de sista minuterarna innan mål. I mål på 2:08 och jag är verkligen nöjd. Från att ha varit mycket tveksam till att jag överhuvudtaget skulle komma till start till att ta mig igenom hela loppet – perfekt och underbart. Lägg där till att arrangörerna bjöd på ett glas saft en halv banan, en liten medalj och hur mycket vatten som man orkar dricka, dessutom att solen sken, naturen var inbjudande vacker och att det till och från fläktade lite gör att detta var mitt allra bästa 1 majtåg genom tiderna. Jag kommer absolut att komma tillbaka…

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post195