Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt - Reflektioner och skakningar

Utsikt

tankar, reflektioner och lite idéer

Spända axlar och inga älgar

TräningSkapad av Janne Holmbom 05 maj, 2012 09:36:00
[LINNEFORS 2012-05-05] Första lördagen i maj. Så här års är det ibland svårt att avgöra om snorig näsa, stickande hals och grusiga ögon är bevis för en regelrätt förkylning eller om det ingår i någon form av allergi mot vårens alla bristande knoppar, kapslar och sporer.

Det var i varje fall utgångsläget för dagens runda. Som fullblodshypokondriker är jag ju dessutom livrädd att dra på mig kroniska skador på hjärta och andra organ så jag borde ta det lugnt, men suget att komma ut på en löparrunda är ändå starkare än skräcken för åkommor.



Denna morgon sken solen som sig bör i maj men vinden var bitvis stadig och absolut kall. Det är vid dessa tillfällen som man viker av från den vanliga löparrundan längs med åker och ängskanter och styr upp på vägar som omges av skyddande skog. Denna morgon blev det rundan förbi Hembygdsgården och Gustaf vidare mot Bärbäck. Förbi Bärbäck fick jag sällskap, så länge hagen räcke, av en åsna. Outsökt började jag tänka på Simhallsdebatten i Mjölby, men insåg ganska snabbt att det var orättfärdigt mot åsnan att dra de parallellerna. ”Förstatligandet” av Simhallen i Mjölby är ju mer fåraktigt trots åsnorna.

Vidare efter Bärbäck börjar snart nästa stigning upp mot Tyrsjön som ligger där uppe som en liten svart skimrande ädelsten utskvätt i naturen. Jag får alltid för mig att jag ska se en massa vilda djur där uppe vid sjön. Men inser nästan samtidigt att mitt frustande och stånkande i mycket god tid har givit alla vilda varelser möjlighet att dra sig tillbaka och på behörigt avstånd, bak tall och gran, betrakta mig istället där jag skumpar fram igenom landskapet.



För dig som tänker gå, cykla eller springa denna del av Östgötaleden bör du vara lite uppmärksam uppe vid och omkring Tyrsjön. Det finns en hel del stigar och vägar i området och den orangea skyltningen som visar var leden går är på några platser lite bristfällig eller otydlig. Men kollar du runt lite hittar du snart fatt i leden igen.

Den enda delen av den här löparsträckan som har lite att önska är när du kommer ut från skogen och springer på körvägen längs med hygget. Den vägen är fylld med den förhatliga sprängstenen, modell grov kaliber, som säkert är perfekt för dess syfte, att skapa bärighet åt både timmersläp och dragare, men som är ett otjänligt underlag för en löpare. Det gäller att trippa på och undvika att snubbla eller stuka sig. Men det går, absolut det går. Det är dessutom bara under ett kort parti.

Nu bär det svagt nerför och nu är löpningen ren njutning och jag har börjat träna med att inte spänna mig så förfärligt i axlarna. Det var träningsoraklet Kjell Pettersson, numera också ordförande för TAIF, som under en gemensam löparrunda på Omberg kommenterade mina spända och uppdragna axlar. Han menade att jag gör det svårare för mig och begränsar andningen genom att ”låsa” mig. Idag försökte jag springa som värsta elitorienteraren med armarna slappt hängande längs med sidorna. Tyckte nog att löpningen i och med det gick lite lättare. Dock kunde jag efter ett tag konstatera att jag trots slappa armar ändå lyckades med att spänna axlarna. Men nu är jag i varje fall medveten om det och kan jobba vidare med det.

Sista biten hem gick nog alldeles för fort men det är ju så roligt. Avslutade med ett gäng sit-ups och lite fria tyngder. Belöningen blev en hel halvliter lättmjölk. Det ska va gött och leva…

  • Kommentarer(0)//blogg.linnefors.se/#post197